.

Jag ligger vaken om nätterna och tänker på dig, för jag kan inte sluta.
Jag kan inte sluta tänka på dom stunderna då du låg och höll om mig, viskade i mitt öra att du älskade mig, och kysste mig på pannan..
När jag kollar igenom mappen på min dator med bilderna på dig och mig så rullar tårarna som vattenfall, och jag kan inte få dom att sluta. Men jag klarar inte att radera mappen. För det känns som att det är det ända som finns kvar..
Jag fattar inte att vi lät detta hända, för allt var så perfekt - vi var perfekta!
För ett år sen så levde vi i en dröm, en dröm utan slut. Det var så underbart. Nu när jag tänker tillbaka så börjar ögonen tåras igen.. Det är likadant varje gång jag tänker på dig, på oss, på det vi hade. -för det var oslagbart.
Det var du och jag, och inget kunde komma i vägen för oss.. trodde vi.
Men vi förändrades, vi gjorde misstag.. Misstag som förstörde allt..
Nu finns det inget vi längre, det är över, det ända som finns kvar är minnen. Dom minnerna som snurrar runt, runt i mitt huvud och får mig att gråta varje kväll.. Men samtidigt så ler jag ändå på insidan, för jag är så lycklig att jag fick uppleva dig. - du som förändrade hela mitt liv. Och även om våran kärlek inte existerar längre, så lever vänskapen kvar, och det är jag så himla glad över! För jag vet inte vad jag hade gjort om jag mist dig helt? Och även om det känns som att du försvinner mer och mer för varje dag, så vet jag.. att du kommer alltid finnas kvar hos mig, för du har den största platsen i mitt hjärta, och ingen kan någonsin ta den ifrån dig. För du var min största, första kärlek!
Tack för alla vackra stunder vi delat, jag kommer verkligen aldrig att glömma dig, Alexander Svensson.
Jag älskar dig, idag, imorgon och förevigt!



  Du och jag, nyårsafton 2008/2009. Det är minnen, som aldrig glöms. <3



/ Isabella.