.

Långklänning - H&M
Jeansjacka - Cubus
Skärp - Sandras



Orkade inte anstränga mig för att ta några vettiga bilder idag. Så dessa får duga!
Nu drar jag inte till Växjö. Får se om det blir någon uppdatering medans jag är där. Om inte annat så är jag tillbaks som vanligt imorgonkväll när jag är hemma hos mamma igen!

KÄRLEK ♥

Byxor - Gina Tricot
Linne - H&M
Sjal - Bik Bok
Jacka - H&M
Solglasögon - ?


Nu drar jag till Växjö. Så vi får se om jag uppdaterar mer ikväll. Annars hörs vi imorgon eller något!

PUSS PÅ ER

Kör på en varm och mysig outfit idag.
Kofta - (är egentligen Mys, men kommer från BikBok)
Jeans - Vero Moda
Armband - Kappahl

(Slarvfixade mig bara idag, orkar fan inte, håller på att bli sjuk.)
Men skitsamma, ska ner till Tingsryd om en stund, möta upp Maja och sedan ta en lång fika på Hyllan. Så ja, jag uppdaterar väl ikväll om jag hinner, vet faktiskt inte än, ska till Eddie vid halv 7 typ, så det finns risk att detta är det enda ni får idag. Men hoppas ni klarar er!

Ha det fint!

Kör på en enkel och bekväm outfit idag, eftersom jag inte känner mig så pigg. Iallafall, det söta blusen kommer från H&M, och till den har jag bara ett par vanliga svarta byxor.

Anyways, sitter och väntar på att pappa ska komma och hämta mig, eftersom jag kände för att sova i Växjö inatt. Har väl inga större planer varken idag eller imorgon, men ska iallafall köpa nytt puder ikväll, och imorgon hoppas jag på fika med skönt folk, börjar få abstinens! Haha!

Aja, hoppas ni haft en bra dag och får en fortsatt bra kväll!
Vi hörs imorgon, eller ikväll om jag har tråkigt!

PUSS

Linne - Köpt i Thailand
Kavaj - H&M
Byxor - Vero Moda
Öronhängen - H&M

Fick bli en basic sminkning idag. Foundation, puder, mascara och ett par ögonbryn. Har hållt på att testa ögonskuggor hit och dit hela veckan, men inte idag.

Anyways, om en stund drar jag till Linn, och stannar där inatt. Så får se om jag uppdaterar hemifrån henne imorgon innan vi sticker ut, det märker vi! Annars hörs vi på söndag. Ha en bra kväll!

Puss och kram!

(Och facelook)





Byxor - Gina Tricot
Kofta med fransar - Gina Tricot
Vitt baslinne - H&M
Armband med nitar - Pappas från 80-talet




Sådärja! Nu drar jag till Casper. Kommer hem runt 5-tiden imorgon, så vi hörs då!
Ha en bra kväll!

LOVE

Kofta: Bikbok
Byxor: Vero Moda
Väska: Köpt i Thailand
Ring: Gina Tricot

Hej igen alla söta!
Jo, nu när jag sitter här i min ensamhet så kom jag att fundera över hur mycket veckodagarna påverkar oss egentligen, eller, dom påverkar iallafall mig något enormt! Känner nästan alltid på ett speciellt sätt på respektive dagar.
Jag kan gå igenom hur dagarna känns för mig!

Måndag - Helt död! Alltid svintrött och orkar ingenting. Detta är också en sån dag (iallafall om man går i skolan) där man pratar om allt som hänt under helgen. Utöver det får man ingenting gjort och är allmänt tråkig.
Tisdag - Här inser man att bara 1 dag av veckan gått, fast det känns som en evighet. MEN, man börjar piggna till och är sugen på att göra någonting.
Onsdag - fredag mitt i veckan brukar man säga. Men jag ser det bara som dagen där man börjar tagga inför helgen, då är det bara två dagar kvar tills fredag och helg, man drar upp smilbanden en bit och humöret börjar stiga uppåt!
Torsdag - Helt underbar dag! Superglad och supertaggad för att jag vet att IMORGON är sista dagen innan helg. Denna dagen brukar också gå väldigt fort, så det är ännu mer toppen!
Fredag - WOOOHOO! Äntligen fredag! Idag finns det ingen spärr! Det är den bästa dagen på hela veckan, och då är det dags att släppa loss ordentligt!
Lördag - Aj, aj, aj! Stackars huvud! Det är nu man ångrar lite att man körde så hårt kvällen innan, men det brukar vara värt det. När man vaknar ringer man runt till alla och kollar läget. Kanske också kollar upp vad som EGENTLIGEN hände kvällen innan ;) Man ligger bakfull hela dagen, käkar pizza och kollar på tv. På kvällen så är det antingen som fredag igen, eller så är man bara allmänt gosig och vill mysa med någon man tycker om!
Söndag - Detta är dagen man aldrig kommer undan! Detta är en sån dag man ALLTID är trött, även om man inte är bakfull. Man är aldrig pepp på att göra något en söndag, inte jag iallafall. Detta är dagen man tar det lugnt, och går runt med ångest, för att imorgon, är det måndag igen.

Och så fortsätter det så hela tiden! Det finns väl undantag, men detta är det vanligaste, för mig iallafall! Är det någon som känner igen sig? Haha! :D

Man kan inte säga annat än: KÄRLEK <3

Fett längesen jag la upp "Dagens låt", men ja, det är väl på tiden nu då! :D

Vem är jag?

Jag är förvirrad, sjukt jävla förvirrad över mig själv just nu.
Jag står på kanten och velar fram och tillbaka, vilken sida ska jag stå på? Ska jag vara den alla andra vill att jag ska vara, eller ska jag följa min egen väg och göra det som är bäst för just mig? Det känns som en ganska självklar fråga, men när man väl står där på kanten så är det inte så självklart längre.
Vissa frågor ställer man sig varje dag. Till exempel vad man ska ha på sig för att bli accepterad av andra, hur man ska sminka sig för att folk inte ska kolla snätt på en, vad man ska säga eller inte säga för att man är rädd att allt ska bli fel och folk kommer tro att man är helt blåst. Det är någora av de saker man tänker på varje dag, utan att egentligen vara medveten om det. Jag tror många känner igen sig själva i det jag skriver nu, att man inte alltid vågar vara sig själv. Men vågar inte förändra sig så extremt, även om man kanske vill. Jag har förändrats extremt genom åren, och det har jag väl gjort för min egen skull, och folk verkar ha accepterat det.
Men hur kommer det bli nu, när jag satsar på illrött hår och precis piercat labret? Kommer folk och klassa mig som det vi i dagens läge kallar för "emo" eller kommer dom fortfarande titta på mig som den jag är och den dom känner mig som? Det är svårt att veta innan man testat. Jag vet att jag kommer göra det som är rätt för mig, för det gör jag oftast. Men vad händer sen? Kommer jag stå och grubbla på om det var värt det, eller kommer jag trivas bättre med mig själv för att jag gjorde det jag tyckte var rätt för stunden? Jag vet inte. Men jag vet en sak, jag är rädd.. Jag är rädd för att folk ska stöta bort mig. Jag är rädd för att folk inte ska kunna se djupare in i mig, och bara gå på vad man ser på utsidan. Jag är rädd för förändringar, för saker är väl bra som dom är, eller? Samtidigt som jag vet att jag behöver en förändrig mer än någonsin. Jag föddes till att vara den jag är, inte den som andra vill att jag ska vara. Men det är inte alltid så lätt att tänka så.
Vem är jag? Är jag den jag vill vara, eller är jag den som andra vill att jag ska vara?
Förvirring, förvirring, förvirring...




Jag vill bara vara den jag är, så låt mig vara det...

Varför vara lycklig, om man inte har någon att vara lycklig med?

Ja, jag vet att mina funderingar kretsar väligt mycket kring kärlek, men jag antar att det är så det är när man är singel och känner sig konstant ensam.
För saken är den att, jag mår bra, jag mår väldigt bra nu mera, men det är alltid något som fattas, den där lilla gnistan, den där gnistan som är det där lilla extra. Den gnistan som man inte kan hitta var som helst, utan bara med den personen som är helt rätt! Och den personen är inte lätt att hitta. Men när man tänker på den där personen, den personen som man inte haft men som man ändå saknar, ja då önskar man bara att allt var här och nu, här och nu och aldrig mer liksom. Man önskade att man fortfarande levde på tiden då man skickade en lapp och skrev "får jag chans på dig?" då var allt så lätt, ja eller nej var de enda svaren. Så är det inte längre. Nu blir man nervös, är rädd för att göra minsta lilla fel, skrämma bort den som man bara vill ha nära. Man vågar inte berätta hur man känner, man är rädd för att förstöra det som ännu inte hunnit utvecklas till något. Sedan, efter ett tag, när man vågar, samma stund som man vågar berätta hur man verkligen känner, så rasar allt. Och personen i fråga glider sakta iväg, de säger att det är för att man inte ska bli sårad, men visst blir man det. Det går över, men man blir ju sårad. För har man inte känt sig riktigt ensam innan, så gör man det då. När man står där själv, utelämnad och ensam, för att hjärtat råkade slå ett par extra slag just den sekunden, just den sekunden man sa det, då känner man sig så otroligt liten. Man blir osäker på sig själv, och på allt annat omkring en. Man vill försvinna, men det är egoistiskt. Så man går runt som en zombie. Funderar på om man någonsin ska våga chansa igen, för det måste man ju, förr eller senare. Och när man väl sammlar modet för att våga ännu en gång, så rasar allt igen. Och så fortsätter det, enda tills man träffar den där som ger en det där lilla extra!
För vad är det för mening att vara lycklig, om man inte har någon att vara lycklig med? Man är lycklig tillsammans med vänner och familj, men det kan aldrig mäta sig med den där känslan, den där känslan som sprider glädje i hela kroppen, den där känslan som bryter ner en och på samma gång får en att känna sig oövervinnlig, den där känslan man bara kan få om personen i fråga känner samma sak, den där skrämmande men ändå eftertraktade känslan. Den känslan man både älskar och hatar att känna, den där känslan som kallas kärlek...

Varför nu? Varför du?

Ja, det är ofta man kan känna sig småkär i en person, typ le lite smått när man får ett sms osv...
Men det är inte ofta man tänker på hur det verkligen känns när man gillar en person. Jag har råkat ut för detta nu, och det känns både bra och helt åt helvete! Jag tänker på personen hela tiden, får panik när personen inte svarar på sms. Vet inte vad jag ska säga i personens närhet, och när jag träffar personen utan att vara beredd på det så blir jag illröd som en tomat i ansiktet! Detta känns helt onaturligt för mig eftersom jag inte känns såhär på mycket länge, men jag antar att detta bara är normalt när man vet vad man känner för en person?
Jag har suttit hemma och deppat över killar, trott att jag varit obotligt kär osv.. Men sen så vågade jag erkänna vad det faktiskt var jag ville ha, och det är denna killen jag nu är helt besatt av, bokstavligt talat. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan ju inte berätta det nu liksom?! För saken är den att vi kännt varandra länge, men aldrig riktigt pratat. Det är nu den senare månaden som vi börjat prata lite osv, och då känns det helt fel å ba "Hej, jag är helt besatt av dig, jag tänker på dig hela tiden och är sjukt jävla kär i dig!" Det håller ju inte liksom, vad fan skulle han säga då? xD Haha!
Hur som helst, behövde bara skriva av mig lite... Så nu vet ni det.
Och ni behöver inte fråga vem det är, för jag berättar det om jag vill att ni ska veta. Så är det!
Jaja, nu ska jag åka till syrrans farmor som sagt. Ha det!





Ja, såhär skulle man kunna se situationen xD
Den gula saken är såklart jag om ni inte förstod det ;)

Veckans snygging är... Robin Bengtsson!
Ni vet killen som kom 3:a i idol 2008.
Seriöst, kolla på honom, jag smälter... ÅÅHÅÅÅÅ!




MUMS <3

Linne: H&M
Shorts: H&M
Strumpbyxor: Åhléns
Spetssjal: Bik bok
Skärp: Gina (Millas)

Och sen lite överredigerade ansiktsbilder!:

Vad är det för fel på mig? Haha!

Ja, vad jag gått och funderat på idag är faktiskt vad fan det är för fel på mig? xD Och då menar jag inte i allmänhet, för det går nog fan aldrig att få något svar på..
Nej, utan jag pratar faktiskt om mitt humör. Hur jag mår psykiskt osv...
För det måste vara något allvarligt fel på hur jag beter mig när jag mår dåligt/bra.
För några veckor sen hade jag egentligen ingenting att vara ledsen över, då flöt allt på fint, men då var jag allmänt deppig hela tiden, kände mig jätte ensam osv, fast jag egentligen inte hade någon anledning alls. Och när folk frågade hur jag mådde så svarade jag: Skit... Men varför vet jag inte, eftersom jag egentligen inte hade någon anledning alls att vara ledsen.
Men nu, när saker och ting trasslat ihop sig totalt egentligen, och jag kanske borde vara lite småledsen iallafall, så är jag inte det för fem öre! Jag skuttar runt med ett leende på läpparna hela dagarna, jag skrattar och är glad, jag vill göra saker och jag känner att jag mår bättre än någonsin typ. Seriöst, jag har verkligen inte mått såhär bra på länge. Fast jag egentligen kanske borde vara lite ledsen någon gång om dagen, för som sagt så händer det väldigt mycket runt omkring mig som påverkar mig jätte mycket, och det borde påverka mig negativt, men tvärt om, jag mår så jävla bra! Så när folk frågar mig hur jag mår idag så låter det såhär istället: Jätte bra! :D
Jag fattar inte varför jag byter beteende? Varför mår jag bra när jag borde vara ledsen, och varför mår jag dåligt när jag borde vara hur glad som helst?
Jag vet faktiskt inte, men jag har en tanke iallafall. Och det är att vissa av de saker jag varit med om i mitt liv har gjort mig så pass stark att det som händer och sker inte kan trycka ner mig längre, och när jag inte har några problem och är ledsen ändå, så kanske det helt enkelt beror på att jag är omedvetet stressad or something? Jag vet inte. Hur som helst, det är konstigt allt ihop.
Fast jag måste erkänna att det känns sjukt bra att vara riktigt glad flera dagar i rad!
Och till stor del har jag nog faktiskt mina underbara vänner att tacka för detta! Plus att jag börjat uppskatta småsaker mer, och jag har börjat inse att jag mår bra av att göra folk glada, och det är det jag försöker satsa på! För då vinner ju både jag och ni, eller hur? :)
Fast, bara så ni vet, det finns undantag, och jag tänker inte vara snäll mot alla, det hoppas jag ni förstår, hehihö! :D
Jaja, nu har jag skrivit av mig lite, och förlåt om jag lät sur i förra inlägget, tror ni förstår nu att så var absolut inte fallet! :)
Hoppas allt är jättebra med er för övrigt, nu ska jag röka, sen lägga mig i ett bad och mysa med mig själv (ingen misstolkar hoppas jag -.-)

Puss på er!