Jag hade inte varit någonting utan er!
Ibland måste man stanna upp och tänka till, för att inse vad som egentligen betyder något, och vad som egentligen gör en lycklig.
Det är ofta man tar saker förgivet, till exempel familj och vänner, jag menar, de finns ju där. Men det kommer de inte göra förevigt. Så därför, ägnar jag varje dag en gnutta tid, åt att tala om för mina nära och kära hur otroligt mycket de betyder för mig, hur otroligt glad jag är att de finns i mitt liv. För vem vet, imorgon kanske det är för sent.
Jag är säkert en av många, som deppar ihop över småsaker, som bråkar med min familj om helt oväsentliga grejer och ibland stör mig på det mina vänner gör. Men sanningen är, att när jag verkligen tänker efter, så kunde jag inte ha det mycket bättre. Jag har en familj som älskar mig, som gör allt för mig, och som alltid finns där för mig. Jag har vänner som gör mig lycklig, och som jag vet inte sviker mig, och jag har egentligen ingen som helst anledning att klaga på någonting. Visst, det är klart man klagar ändå ibland. Men om jag verkligen tänker, så har jag verkligen ingenting att må dåligt över.
Det har hänt saker tidigare i mitt liv, saker som satt spår i min själ. Men, jag har klarat mig igenom allt, tack vare vänner och familj som alltid har funnits där, och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dem nog!
Men jag försöker, jag försöker varje dag, överösa mina vänner och min familj, med kärlek, för att bevisa för dem hur otroligt mycket jag uppskattar allt de gjort och gör för mig. Jag hade inte varit någonting utan dem.
Jag är verkligen lycklig, för att jag har så otroligt mycket fina människor i mitt liv, och jag kunde inte begära mer än vad jag har just nu.
Det är ofta man tar saker förgivet, till exempel familj och vänner, jag menar, de finns ju där. Men det kommer de inte göra förevigt. Så därför, ägnar jag varje dag en gnutta tid, åt att tala om för mina nära och kära hur otroligt mycket de betyder för mig, hur otroligt glad jag är att de finns i mitt liv. För vem vet, imorgon kanske det är för sent.
Jag är säkert en av många, som deppar ihop över småsaker, som bråkar med min familj om helt oväsentliga grejer och ibland stör mig på det mina vänner gör. Men sanningen är, att när jag verkligen tänker efter, så kunde jag inte ha det mycket bättre. Jag har en familj som älskar mig, som gör allt för mig, och som alltid finns där för mig. Jag har vänner som gör mig lycklig, och som jag vet inte sviker mig, och jag har egentligen ingen som helst anledning att klaga på någonting. Visst, det är klart man klagar ändå ibland. Men om jag verkligen tänker, så har jag verkligen ingenting att må dåligt över.
Det har hänt saker tidigare i mitt liv, saker som satt spår i min själ. Men, jag har klarat mig igenom allt, tack vare vänner och familj som alltid har funnits där, och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dem nog!
Men jag försöker, jag försöker varje dag, överösa mina vänner och min familj, med kärlek, för att bevisa för dem hur otroligt mycket jag uppskattar allt de gjort och gör för mig. Jag hade inte varit någonting utan dem.
Jag är verkligen lycklig, för att jag har så otroligt mycket fina människor i mitt liv, och jag kunde inte begära mer än vad jag har just nu.
♥
2012-11-27 || 
13:45:14
